Stämd i moll

Jag hörde orden när dom lämnade min mun, Det där löftet lät så jävla tunt.
Men jagg lovar, jag ska aldrig göra det igen,
Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen.
I en dimma av lögner kändes det rätt sunt,
Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt.

Och I skallen ekade en sorgsen sång,
Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om,
Och nåt om att vara stämd I moll.